Påsk i Gambia

Under påsken blir det ett himla ståhej på compoundet. Nu ska all nan bourou göras i ordning i tid. Nan bourou är som en gröt gjord på ris och baobab som läggs i påsar och delas ut till familjens ALLA vänner. Det betyder att många, många liter nan bourou måste tillagas och delas ut. Kvinnorna på compoundet går under några intensiva dagar upp ännu tidigare på morgonen för att sätta på den stora grytan med ris. Påsken firas också med att slakta ett får som tillagas.

2013-03-30_18-28-47_27(2)

Lite här och var i Gambia kan man under påsken få syn på sådana här fina påskspöken som vi brukar kalla dem i brist på kunskap om traditionens riktiga namn. De kommer dansandes fram med en skara barn och unga som klappar händer och spelar på olika instrument. Ibland lägger också en av de unga ett låtsasgevär i trä framför en åskådares fötter, kanske är det för att man ska känna sig trygg när det fina, men också lite skrämmande, "spöket" dansar fram emot dig. Känner man sig givmild kan man ge några slantar eftersom detta är ett sätt för fotbollslag, teatergrupper och andra föreningar att samla in pengar på.

Foto: Isolde Jobarteh
/Isolde

Annonser
Publicerat i Gambia | Märkt , , | Lämna en kommentar

Att bo på compoundet

Vi bodde under vår vistelse i Gambia på ett compound, det vill säga en gård med flera hus där det också ofta bor diverse djur som exempelvis getter och höns, tillsammans med släktingar till mig. Compoundet ligger i Latrikunda inte alltför långt från marknaden. Där bor familjemedlemmar (hur man är släkt är inte så noga) och några som jobbar med att laga mat och städa (men även de känns som en del av familjen). De bor i avlånga hus med flera mindre rum innuti för att kunna hushålla alla som bor på compoundet och de långväga släktingar som med jämna mellanrum hälsar på.

2013-04-01_16-48-22_695(2)
Ett av familjens compound. Foto: Michael Fjellander

Vanligast är att man äter alla tillsammans från en stor skål fylld med ris, sås, grönsaker och kött eller fisk. Man äter med sked eller med sin högra hand och maten är ofta stark från pepparfrukten habanero som används friskt i gambiansk matlagning.

Det finns elektricitet och rinnande vatten ur kranen och i duschen men vattnet brukar stängas av tidigt på morgonen och vara borta i flera timmar. Det gäller alltså att fylla upp dunkar med vatten tidigt i ottan för att inte bli utan under dagen. Elektriciteten försvinner också ibland men den som har en elgenerator behöver inte oroa sig.

Kvällarna brukar på vårt compound avslutas med att titta på kanal ”dubai one” på tv tillsammans med de andra. De följer en spansk dokusåpa som är dubbad till engelska och som har arabisk undertext. Kvaliteten är inte den bästa. Själv hade jag hellre sett på Harry Potter på en av de många andra kanalerna, men det är såklart gemenskapen i att titta på tv tillsammans som räknas.

/Isolde

Publicerat i Gambia | Lämna en kommentar

Resan till Gambia

P1020123(2)
Båten över floden på väg till Gambia. Foto: Michael Fjellander

Från Togo gick inga direktflyg till Gambia så vi fick flyga till Senegal, grannlandet. Där hade vi valet att ta ett kort flyg till Gambia eller ta minibuss vilket blev både billigare och miljövänligare. Vi landade i Dakar, huvudstaden i Senegal, där vi spenderade natten hos några av Isoldes familjevänner. Vi steg upp kl 04.00 morgonen där på för att åka en sjusätare (taxibil med alldeles för många sittplatser) till gränsen till Gambia. Resan var lång och den stackars morgontrötta taxichauffören tog aldrig några pauser. Vägarna var asfalterade men var fulla med gropar med jämna mellanrum. På ett ställe valde chauffören att gena på en annan väg för att undkomma några gropar i asfalten. Tyvärr körde chauffören lite för snabbt och saktade inte in vid ett gupp på den sandiga vägen. Krak! lät det och hela bilen guppade till och passagerarna längst bak skrek till förfärat. Chauffören hoppade ur bilen och konstaterade att hjulet tagit sig en törn och nu satt snett. Som tur är finns det bilverkstäder överallt i Gambia och de flesta kan mecka med det mesta här och det tog inte lång tid innan bilen var inne på lagning medan vi fick vänta under en stekande sol. I gambia är de flesta bilarna begagnade i ett par led och byta ut delar och reparera anses vara saker man gör när skadan väl är skedd.

P1020124
För att komma iland. Foto: Isolde Jobarteh

Efter nästan en timme kom vi iväg igen och vi kom till slut fram till gränsen till Gambia. Vi passerade gränskontrollen och tog oss till hamnen där det går båtar över till andra sidan Gambiafloden. Det var en gigantisk båt och vi hann knapp komma dit innan en ung kille tog vår packning och slängde upp den på huvudet och vadade ut till båten. Här näst blev det vår tur och vi blev burna över vattnet liksom alla andra passagerare. Sedan delades livvästar ut till alla och båten blev snart full och gav sig iväg. När vi kom fram blev vi avburna från båten på samma sätt och vi hämtades av några släktingar som skjutsade oss till compoundet där vi skulle bo med dem.

/Michael

Publicerat i Gambia | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Välkommen till Gambia!

P1020120
Vid gränsen mellan Gambia och Senegal. Foto:Michael Fjellander

Gambia, det varmhjärtade lilla landet som inte ens har 1,8 miljoner invånare och som ligger inklämt innuti Senegal. Gambia är det till ytan minsta landet på hela den afrikanska kontinenten. Hit kommer många resenärer för att bada vid de vidsträckta stränderna och sola sig i värmen. De svenska turisterna fullkomligen älskar Gambia och kärleken är besvarad. Det finns till och med ett talesätt numera som säger att det är en sorgens dag då den svenska turistsäsången är slut. Den svenska turismen till Gambia började i mitten på sextiotalet och Gambia är än idag ett populärt turistmål. Det är inte alltför svårt att få tag i guider som pratar svenska – trots att de aldrig varit i Sverige – och försäljarna kommer att smickra dej med de svenska ord som de lärt sig. Här lyder talspråket ”Nice to be nice”. Det är inte ovanligt att bli inbjuden att äta, det kan vara hos frisören eller mitt i köpslåendet, men vankas det mat är alla som råkar passera inbjudna. Detta är också musikens land, här hörs ständigt trummor någonstans ifrån. Det här är ett perfekt tillfälle att lära sig spela djembetrumma (och kanske införskaffa sig en egen) eller pröva på dansen sabar.

/Isolde

Publicerat i Gambia | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Trevlig resa

Nu lämnar vi Benin fullpackade med skräddarsydda kläder och med hopp om att komma tillbaka någon gång för att få se den stora voudoufestivalen i Ouidah. Vi sa hej då genom att gå på en mysig kareokebar som hade flera spex under kvällen. Här såg vi människor från flera andra afrikanska länder och vi har fastnat lite för Mali, Cameroon och Nigeria. Men det får bli en annan resa. Nu väntar oss vänliga lilla Gambia med sina vackra stränder. På grund av konflikten i Mali kände vi oss tvingade att ta flyget, ett råd vi fått från både européer och afrikaner. Det sista vi behövde göra innan vi bordade planet var att göra oss av med vår överflödiga packning. Vi gick därför ut från flygplatsen och fram till de närmaste taximotoförarna. Två av dem log snart glada, tandlösa och något förvirrade leenden när de mottog varsin röda blankpolerade motorcyckelhjälm. De stod kvar så och såg på oss hela tiden tills vi försvunnit in på flygplatsen igen. ”Trevlig resa!” önskade de oss. 

/Isolde

Publicerat i Benin | Lämna en kommentar

Rivière noir

P1020039
Foto: Isolde Jobarteh

Det finns möjlighet att åka båt på den stillsamma ”svarta floden”. Vattnet är verkligen mörkt och det enda som hörs är hur det skvalar när båten sakta styrs fram med hjälp av en stav. Stillsamt glider båten genom gröna landskap och förbi så kallade ”jesusfåglar” som går på vattnet till synes obekymrat. Resan innebär också en kortare promenad i grönskan. Här kan man få se palmträdsodlingar, träd med kalebasser hängandes från grenarna och kanske få smaka något nytt bär som inte finns hos oss.

Vi fick kontakt med en guide via en vän som vi träffat i Porto Novo och det verkar vara en bra idé att försöka ringa några dagar i förväg. Det är en mysig liten dagsutflykt från Benins huvudstad.

/Isolde

Publicerat i Benin | Lämna en kommentar

Den ekologiska satsningen Songhai Center

I Porto Novo finns det inte mycket att se, förutom möjligtvis Songhai Center. Centret skapades av en nigeriansk-amerikansk elektoringenjör som i början startade centret för att utbilda folk inom IT. Centret har sedan dess växt till att utbilda människor inom hållbar utveckling och är idag stort. De bedriver egen forskning inom förnyelsebar energi, enklare metoder för småskalig odling och boskapsuppfödning. De håller också kurser inom dessa områden och vi mötte några studenter från Nigeria som fått stipendium från sin regering för att lära sig om fiskodling här för att kunna starta upp egen verksamhet i hemlandet.

P1010873
Songhai Centers fiskodlingar. Foto: Michael Fjellander

Det var roligt att gå runt och kolla på de olika sakerna de höll på med. Särskillt kul var det att se framställningen av biobränsle, tvåltillverkning, cashewnöt-knäckning och oljepresserier. Dock så blev vi inte lika imponerade av deras djuruppfödning. Det var för oss oklart ifall denna skulle vara ekologisk eller inte, men av det vi såg var det mest Grasscutters (som saknar svenskt namn men vars latinska namn är Thryonomys swinderianus) i trånga burar som fick mig att tänka på minkfarmar. Och vi såg ”frigående” höns som var i inte mycket större burar. De hade också grisar som skrek panikslaget när vi gick förbi dem, men vår guide ville inte visa oss dem. Även som centret på det hela inte imponerar speciellt mycket var det ändå roligt att se det internationella utbytet mellan Västafrikanska länder och att det tydligen finns ett stort intresse för hållbar utveckling och jordbruk.

P1010881
Solcellspaneler. Foto: Michael Fjellander

Publicerat i Benin | Lämna en kommentar