En borttappad mobils resa

I Gambia påpekar man ofta värdet av att vara ärlig, och det är inte bara något som man säger. Vi har ett lysande exempel på det.

Det hela började med en varm och solig dag (precis som alla andra dagar här i Gambia) och vi bestämde oss för att åka till de fina stränderna i Senegambia för omväxlings skull, mest hänger vi på stranden i Bakau. Resan innebär två kortare turer med taxi och ett byte vid ”Trafic light”. Vi hoppade in i den första taxin. Jag hade ett par mysigt pösiga byxor på mig och lyssnade på musiken som strömmade ur högtalarna. Vid Trafic light steg vi ur. Jag smällde igen dörren till taxin, vände mig om för att haffa första bästa taxi mot Senegambia när…. ATTANS! Var är mobilen? Efter att ha tappat bort min smartphone redan i Ghana när jag åkt bil i samma pösiga byxor insåg jag mitt misstag innan jag kännt efter i fickorna. Jag vände mig om men bilen var borta.

Modstulet satte jag mig ned på en sten vid sidan av bensinmacken där vi klivit av och berättade för Micke om mitt dumma misstag. Efter ett tag kom en av alla dessa försäljare som säljer kredit till mobilen. Något sådan ville vi inte direkt ha nu. Så vi reste oss och fortsatte mot Senegambia där vi hade några härliga timmar på stranden.

På hemvägen ringde vi från Mickes telefon till mitt nummer. Hör och häpna, någon svarade i andra änden och sa ”kom till Trafic light så får du tillbaka din mobil”. Rösten sa att vi skulle fråga efter honom när vi kom fram. ”Yes” tänkte jag, redan övertygad om att historien skulle få ett lyckligt slut.

Vi frågade taxichaufförerna som står stationerade vid Trafic light om hjälp men ingen kände igen hans namn. Det var ingen taxichaufför fick vi veta. Här har man nämligen väldig koll på allt och alla. Vi fick med oss en av chaufförerna som gärna ville hjälpa till. När mitt nummer ringde upp Michael var det därför chauffören som fick svara och fick förklarat för sig på wolof hur vi skulle hitta killen med mobilen. Och hittade honom det gjorde vi. Arg var han också, det översatte taxichauffören åt oss, för det hade varit han – den där försäljaren som vi inte ville prata med. Varför hade vi inte lyssnat, fortsatte han på wolof, han ville ju bara hjälpa till när han såg oss så ledsna. Därför hade han tagit reda på vem som kört taxin och fått tillbaka mobilen. Han viftade med mobilen i handen. Jag och Michael kände oss dumma. Vi bad så mycket om ursäkt och tackade för mobilen. Jag försökte ge killen hittelön men det ville han alls inte ha. ”Det handlar om hjärtat inte om pengar” sa han, nu på engelska, ett uttryck vi hört flera gånger i Gambia. Jag försökte mig på ett trick jag lärt mig här och skakade hand med min mobils räddare med pengarna gömda i handen. Han tog emot dem med ett lite lugnare tack, men det först efter att ha försäkrat sig om att vi verkligen bett om ursäkt och förstått att han hämtat mobilen av godhet. Vi skildes i det tilltagande mörkret som vänner.

/Isolde

Annonser

Om isoldemichael

Vi är två 20-åringar som sedan studenten 2011 har förberett en ett år lång resa i Frankrike och Västafrika. Tanken är att ta sig från Aix-en-Provence längst kusten till Ghana med lokaltrafik som buss och tåg i den mån det går. De första 6 månaderna kommer vi spendera i Frankrike för att studera franska, därefter ger vi oss av på vår roadtrip och räknar med att nå den afrikanska kontinenten i början av januari 2013.
Det här inlägget postades i Gambia. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s